Al Hamatzav

har rapporterat från Palestinska Myndigheten för israeliska tidningen Haaretz sedan början på 1990-talet. Hon har, som enda judisk-israeliska journalist, varit bosatt i både Gaza och Ramallah. Hon är ofta kritisk mot Israel och IDFs arbetsmetoder, och därmed har hon naturligtvis blivit en darling bland svenska vänstern. Hass har till och med vunnit Anna Lindh-stipendiet för “att bekämpa likgiltighet, fördomar, förtryck och orättvisor.” (1)

För några dagar sedan skrev Hass en artikel om hur Hamas befäster sin maktposition i Gaza. Hamas är i färd med att byta ut statsanställda i nyckelbefattningar mot sina egna cronies. Statistiska centralbyråns Gaza-filial och Gazas stadshus är två institutioner där Fatah-affilierade chefer sparkats till förmån för lokala och lojala förmågor. Den viktigaste är dock domstolsväsendet. Först arresterade man chefsåklagaren och ersatte honom, i augusti. Sedan utfärdade man en order till Gazas 48 domare att åtlyda Hamas påbud. Domarna avgick en masse i protest, och lämnade fältet fritt för Hamas nya utnämningar. (2)

Tyvärr drar Hass inte den uppenbara slutsatsen i sin artikel. Gaza glider alltmera ifrån Judea/Samaria och bildar redan en helt separat politisk, administrativ och militär enhet. Allt tal om att återförena Gaza med övriga Palestinska Myndigheten är spel för kulisserna. Palestinierna får finna sig i att deras påtänkta territorium de facto delats i två. Gaza kan nu jämföras med både Nordkorea och Bangladesh

Korea var en gång ett land och ett folk med gemensam historia och kultur, men landet delades av politiska skäl. Nordkoreas kommunistiska härskare förvandlade sedan sin del till ett av världens fattigaste och förmodligen mest isolerade länder, allt i ideologins namn. Om ingen stoppar Hamas blir Gaza snart Nordkorea #2. Hamas militanta och kompromisslösa islamism har redan isolerat Gaza totalt från världen, och man är på väg att radera ut återstående västerländska kulturinslag, såsom DVD-bibliotek, romar-rätten osv. Stora delar av Gazas befolkning tjänar mindre än $1 per dag, FNs gräns för absolut fattigdom, och de livnär sig i huvudsak på UNWRAs hjälpsändningar.

Pakistan skapades 1947 ur dåvarande britiska kronkolonin Indien. Landet bestod av två delar – Väst- och Östpakistan. Östpakistanerna, som endast hade religionen gemensamt med västpakistanerna, klagade bittert över den ekonomiska fördelningspolitiken, allmän diskriminering osv. Efter att det östpakistanska Awami-partiet vunnit valet 1970 utbröt en politisk kris, som ledde till ett blodigt inbördeskrig ett år senare. Det hela slutade med att Östpakistan omvandlades till den självständiga staten Bangladesh. Låter det bekant? Utan tvivel kan man dra tydliga paralleler också mellan Palestinska Myndigheten och Pakistan.

Den omtalade tvåstatslösningen är förmodligen orealistisk vid det här laget. Inte för att vi israeler misunnar palestinierna en egen stat, utan för att palestinierna först måste inse att det blir utan Gaza. Än så länge har både Abbas, arabvärlden eller palestiniernas svenska fan-club vägrat att se sanningen i vitögat. Men det blir allt tydligare för var dag som går – Gaza har bildat en självständig enhet.

Det hela både underlättar och försvårar fredsförhandlingarna. Abbas bästa strategi är nu att helt enkelt droppa Gaza. Gaza har blivit en ren börda, både ekonomiskt, politiskt, militärt och demografiskt. Utan Gaza slipper han bekymra sig för Hamas terrorism. Han slipper bekymra sig för fattigdomen, och han slipper bekymra sig för ett tvådelat territorium. Många av problemen i förhandlingarna med Israel försvinner helt enkelt. Men – om han droppar Gaza riskerar han att gå till historien som en palestinsk förrädare. Sådant kräver exceptionellt politiskt mod och enorma ledaregenskaper, något som Abbas saknar.

För Israel skulle det också vara fördelaktigt att droppa Gaza. Det är uppenbart att Abbas inte har politiska eller militära resurser att kontrollera Hamas. Under sådana förhållanden är det lönlöst att försöka förhandla på honom ansvaret för Gaza. Det är i så fall bättre att låta Abbas ta hand om Judea/Samariens A/B-områden, och själva ta sig an Hamas och Gaza. Om en palestinsk stat upprättas i Samarien, så kanske det påverkar Gaza-borna att göra sig kvitt Hamas så småningom.

Tyvärr verkar det som om Gaza är en del av de pågående förhandlingarna. Och tyvärr är Gaza en ekvation som ser ut att sakna lösning. Det bådar inte gott för slutresultatet.

(1) Anna Lindhs Minnesfond

(2) Amira Hass i Haaretz 11 December 2007

Posta till:

No related posts.