Älska Israel
Av Roy B. Alterman • 2008-09-01 • Kategoriserat under: IsraelI Milan Kunderas bok “Skämtet” råkar en man illa ut pga ett litet skämt. Som bloggare med lust att ibland använda ironi och satir finns dock inga akuta faror, förutom att man blir missförstådd, förstås.
Det är inte bara Amos Oz som har konstaterat att fanatiker saknar humor. Dvs - de tycks skämta och raljera till höger och vänster, men där finns alltid en hård och infekterad kärna, ett eller flera ämnen som fanatikern alltid i alla lägen tar på blodigt och ibland hatiskt allvar. Det febriga hatet blockerar vitala delar av hjärnan och det finns minsann inget utrymme för att skämta om Israel/Palestina-frågan.
En sådan fanatiker är ett tragiskt typexempel på vad övertygelser, rädslor och hat kan göra med en människa.
“Älska Israel?”
Är det en bra rubrik? Kanske föredrar du “Hata Israel?”
Eller vad sägs om:
“Israel hyllar svensk neutralitetspolitik?”
Den som har levt många år i Israel, och där på hebreiska tagit del av samhällsdebatten, inte minst den del som handlar om svart humor, satir och ett rebelliskt ifrågasättande av allt och alla - den personen upphör aldrig att förvånas över den svenska Mellanöstern-debatten. Här i Sverige ska man vara djupt bekymrad, i alla lägen. Man ska kritisera och fördöma (men aldrig analysera). I fickan har man näven knuten, i kroppen vibrerar det oresonliga hatet.
Vi förlåter de pubertala ungdomarna när de i svart-vita termer rasar mot någonting. Men vad gör vi med vuxna Israel-hatare, som sitter fast i samma pubertala ångest? Det är verkligen en tragikomisk situation.
Den som en gång i tiden skrev artikeln “Hata Israel” var uppriktig och allvarlig, där fanns inte ett uns av humor och ironi.
Det här inlägget heter “Älska Israel”. Det är satir. Absurd humor.
Du behöver inte tycka att det är kul. Men det vore bra om du fattade att det för undertecknad handlar om ironi.
Att älska Israel. Att hata Israel. Två galna falanger i de fanatiska Mellanöstern-tyckarnas dårhus.
No related posts.
Intressant?
Andra bloggar om: Hat Israel Kärlek
Roy B. Alterman är frilansande rådgivare inom strategisk kommunikation och
arbetar bland annat med krishantering, säkerhetspolitisk analys, opinionsbildning
och lobbying. Han är verksam i Sverige, Israel, USA och Storbritannien.
Alla texter av Roy B. Alterman
Vad jag tycker att folk inte verkar begripa riktigt är nivån på en israelisk diskussion. Den enda svensk jag känner som riktigt fattat det är Maria. Som exempel: Ahmad Tibi kan stå i Knesset och kalla Sharon för en mördare, Benizri kan stå och säga att jordbävningarna är bögarnas fel. Avraham Burg kan sitta i TV och säga att det israeliska samhället uppvisar likheter med pre-Nazi-Tyskland, bosättarna kan säga och skriva att staten är en förrädarstat utan legitimitet - samtidigt som Stanley Fischer sysslar med räntan, ekonomin går bra, vi aldrig haft så låg arbetslöshet, skolorna började punktligt utan strejk, Itzik Abergil ska utlämnas till USA för drogrelaterade brott, en högt uppsatt i elektricitetsverket dömdes till sex års fängelse och 2 miljoner shekel böter för mutbrott, vapenvilan med Hamas håller, det är lugnt vid norra gränsen, Israel gick med på att låta UNIFIL ta över i norra Ghajar, Olmert pratar fortfarande med Abu Mazen, och tre miljoner ideella organisationer gör sitt bästa för att göra Israel till ett mer jämlikt och människovärdigt samhälle.
De här fenomenen existerar helt enkelt samtidigt. Det är inte antingen-eller. Och konflikten med palestinierna är en del i detta, men inte den enda. När israeler diskuterar går vågorna höga, och de som anklagar staten för ditten och datten använder gärna ord med lite stuns i. Det gör man mer sällan i Sverige. Jag har sett svenskar här som varit för blyga för att ens ställa frågor, och som var övertygade om att snart kommer den här israelen (jag) och palestiniern (någon annan) att ryka ihop. Men icke.
Jag tror att det i mycket handlar om en total kulturkrock, och att speciellt svenskar som aldrig besökt landet helt enkelt inte fattar, eller fattar fel. Jag vet också att man får en helt annan upplevelse av landet om man kan hebreiska respektive arabiska än om man inte kan det. Så undra på att bloggare i Sverige ibland talar om Israel som ett land som jag absolut inte känner igen.
Fantastisk exposé, Anna:
“Som exempel: Ahmad Tibi kan stå i Knesset och kalla Sharon för en mördare, Benizri kan stå och säga att jordbävningarna är bögarnas fel. Avraham Burg kan sitta i TV och säga att det israeliska samhället uppvisar likheter med pre-Nazi-Tyskland, bosättarna kan säga och skriva att staten är en förrädarstat utan legitimitet - samtidigt som Stanley Fischer sysslar med räntan, ekonomin går bra, vi aldrig haft så låg arbetslöshet, skolorna började punktligt utan strejk, Itzik Abergil ska utlämnas till USA för drogrelaterade brott, en högt uppsatt i elektricitetsverket dömdes till sex års fängelse och 2 miljoner shekel böter för mutbrott, vapenvilan med Hamas håller, det är lugnt vid norra gränsen, Israel gick med på att låta UNIFIL ta över i norra Ghajar, Olmert pratar fortfarande med Abu Mazen, och tre miljoner ideella organisationer gör sitt bästa för att göra Israel till ett mer jämlikt och människovärdigt samhälle.”
HA! Per Ahlmark ar alltsa ocksa en galen fanatiker, eftersom han flera ganger skrivit i glodandande ordalag om hur mycket han alskar Israel. Vad bra att vi fick det utrett…Haller med…>)
PS till Roy: när jag skrev “enda svensk som fattat” så räknar jag inte dig och Tikotzinsky, t ex. Ni är israeler. Det är en annan liga.
:)
En annan villfarelse, tror jag, är den här:
Många svenskar ser bara den israeliska armén plus politikerna. Israel är Tsahal och dess generaler, plus ett gäng korrupta politiker.
Jag har försökt förklara att Tsahal inte är ett mål, utan ett medel - nämligen att försvara landet och dess medborgare, att möjliggöra för det civila samhället att blomstra.
Israels samhälleliga och ekonomiska utveckling beror på att människor, enskilda individer, har ägnat sig åt allting annat än politiska och militära spörsmål.
Men den korkade bilden av Israel hänger ihop med att vissa människor vill demonisera Israel, utifrån diverse ideologier och övertygelser.
Ett sätt att bemöta detta är, tror jag, och som jag också har försökt göra i ett antal inlägg, är att namnge israeliska individer, göra deras mänsklighet synlig. Ett ihärdigt bloggande om detaljer i israelers vardag kan ev. göra en liten skillnad i hur svenskar uppfattar Israel. Alltså - detta ska inte förstås i något slags messiansk mening. Det handlar bara om att som individ bidra med några av strandens sandkorn.
For ovrigt haller jag for en gangs skull med, det ar konstigt att hata ett land, (sarkskilt om man aldrig har varit dar)Daremot kan man avsky ett lands utrikespolitik.
“..the more enemies Israel got the better.”
Eleni Schmidt — April 15, 2008
“Om man med Israelvän menar att man anser att Israel bör existera som stat, då kan jag betraktas som Israelvän.”
Eleni Schmidt 21 jul 2006
Du snubblar över dina egna fötter, miss.Schmidt
Eleni,
Man kan ju tänka sig att “Jag älskar/hatar Israel” inte betyder att man älskar/hatar allt i Israel. Men det hindrar inte att jag undanber mig kärleks- alt. hatförklaringar ang. ett land, en nation, en stat.
Det går att förstå de som tycker att Ahlmark varit alltför svärmisk, romantisk och sentimental gentemot Israel (man bör dock inte glömma att han har publicerat en rad sakliga och insiktsfulla texter om Israels situation. Smutskastningen av Ahlmark har varit grotesk, inte minst från vissa vänsterkretsar).
Dock - i Ahlmarks fall handlar det om att han älskade judarnas Kamp efter Förintelsen, det som ledde fram till bildandet av en Demokrati. Han älskar friheten, idéerna, driftigheten, dramat - och det demokratiska resultatet.
Eleni, du skriver: “Däremot kan man avsky ett lands utrikespolitik”. Jag antar att du tänker på israelisk utrikespolitik, och jag gissar att du “avskyr” densamma.
Men då kanske du behöver rannsaka dig själv, förutom att raljera över Ahlmark. Med ett minimum av nyansering skulle du kanske kunna tala om en specifik regerings utrikespolitik, istället för att tala om ett helt land. Sådana subtiliteter (ironi) behövs i en debatt som oftast bara blir vulgär. Om du tillskansar dig tillräckligt med kunskaper och insikter kan du uppnå viss precision - du kan tala om specifika beslut av en specifik regering. Därmed distanserar du dig från de vänsterkretsar som ägnar sig åt att demonisera Israel.
Jag skulle uppskatta en sådan utveckling……;)
Det må vara så att de flesta i Sverige (och i din bekantskapskrets??) har ytliga och grumliga uppfattningar om Israel och Palestina-frågan, men att man ändå där får höra tvärsäkra fördömanden av “Israels utrikespolitik”. Sådana vulgariteter ligger bara snäppet ovanför ofoget att älska/hata Israel.
Ett litet tips (välmenande och vänligt): en del i din journalistiska bana skulle kunna handla om ett längre studiebesök i Israel. Du kan träffa journalister och kulturfolk. Snacka med israeliska människorättsaktivister, prata med israeliska djurrättskämpar, debattera med “små, gröna israeler” (litet skämt om landets miljöaktivister). Miljörörelsen i Israel är stark och dynamisk.
Besök någon av landets filmfestivaler (israeliska filmskapare och deras alster är ofta så långt ifrån Sharon och Olmert och fan och hans moster som man kan komma).
Detta får inte leda till att du börjar älska Israel, Gud Förbjude. Men det kan leda till större förståelse och djupare insikter, samt till spännande reportage (och böcker?).
Mvh
Roy B. Alterman
P.S Diskussionen om vem som är “Israel-vän” är överflödig och korkad. Det räcker gott att bekänna sig som vän till tanken om en fredlig tvåstatslösning. Däremot är det bra om man är “demokrati-vän”. D.S
Adler, du greppar uppenbarligen inte ironi. Jag menade alltsa tvartom, att J street ar bra eftersom det ar ett forsok av amerkanska israelvanner att fa fred med sina grannar. Det har var vad jag skrev, i en debatt om Jstreet pa Gregory Leveys utmarkta blogg.
“Yes, you’re right, the more enemies Israel got the better. Daniel, not all palestinian wants to wipe Israel of the map. Not everyone celebrates killings either. A democratic palestinian state where palestinian’s can gain some sort of future/ that’s the best way to secure Israel. Anyway, all people got a right to a state, both jews and Palestinians. Democracy, human rights and all that, you know.”
Du tar alltsa ett citat och plockar det ur sitt sammanhang. Ohederlig debattteknik. Du snubblar pa dina fotter, mr adler.
“J street ar bra eftersom det ar ett forsok av amerkanska israelvanner att fa fred med sina grannar.”
Mexikanerna? :)
Men nej, fräulein, din envetna, hatiska, ensidiga och verklighetsfrånvarande syn på Israel och konflikten som står att läsa över hela Sourze avslöjar dig.
” Israel förföljer, terroriserar och i många fall dödar palestinier ,varje dag. Deras dagliga förnedring är upphovet till hatet. Och spelar det någon roll om Israel inte når upp till nazisternas politik? Palestinierna stängs in i ghetton, man skriver nummer på deras armar, de behandlas värre än djur. Det räcker för att bli upprörd.”
Eleni Schmidts svar på artikeln “Israel-Palestina med nazism är avskyvärt” (http://www.sourze.se/J%c3%a4mf%c3%b6ra_Israel-Palestina_med_nazism_%c3%a4r_avskyv%c3%a4rt_10575035.asp)
Har Sås-träsket numera nått ända in på Al Hamatzav? Veya. Jag som flydde därifrån.
Tack for radet och ett trevligt svar, Alterman. Okad kunskap ar givetvis bra, ju mer jag lar mig desto battre. Sjalvrannsakning ar givetvis ocksa onskvart.
Ja, jag vet att kulturlivet i Israel ar blomstande. Helt oironiskt maste jag saga att jag alskar bade David Grossman, Edgar Keret, Sayed Kashua och Eytan Fox .
Nej, min bekantskapskrets och familj ar mycket pro israelisk, (du skulle gilla dem) det ar jag som har hamnat snett.
Och ja, jag ar kritisk mot Israels utrikespolitik. Ska jag specificera mig kan jag saga att jag inte gillar att bosattningarna har okat (sarksilt sedan Annapolis) jag gillar inte ockupationen av Vastbanken, och jag gillar inte blockaden av Gaza, och jag gillar inte den “collateral damage” som sker, och jag gillar inte att israeliska araber inte kan gifta sig med palestinier. Jag gillar inte heller att det ar nast intill omojligt for araber att fa byggtillstand i Jerusalem.
Men jag laser med intresse era beskrivingar av laget i Israel, for jag ar det forsta att erkanna att jag behover lara mig mer om Israels politik.
mvh Eleni S
Eleni, jag är också kritisk mot Israels utrikespolitik. Jag gillar inte att bosättningarna har ökat (speciellt sedan mitten av 90-talet), jag gillar inte ockupationen av Västbanken, jag gillar inte den “collateral damage” som sker, och inte heller att det är näst intill omöjligt för araber att få byggnadslov i Jerusalem.
Blockaden av Gaza gillar jag inte, men jag gillar Hamas ännu mindre.
Ett sakfel har du: israeliska araber kan visst gifta sig med palestinier. Det är inte alls förbjudet. Som du säkert vet råder religiös civillagstiftning i Israel och de som registrerar giftermål är de religiösa samfunden själva. Det som har ändrats är att palestinier inte får uppehållstillstånd i Israel efter giftermålet, som de kunnat få förut (en liknande process som den i Sverige för utländska partners, fem år ungefär).
De får alltså gifta sig. De får inte uppehållstillstånd. Det är en diskriminering som jag iofs förstår, men jag gillar den inte eftersom man använder ett säkerhetsargument som om man kollar detaljerna inte är korrekt. Det handlar om en ovilja i Israel att tillåta ett “tyst återvändande”, och palestinier har också använt den precis så. Känslan i Israel var att varför i hela friden ska vi ge uppehållstillstånd till palestinier, när de skickar självmordsbombare in i våra städer?
Men jag varken avskyr eller älskar Israels utrikespolitik. Jag kritiserar den eventuellt. Däremot är jag djupt förälskad i landet och människorna, men det är en helt annan sak.
Enda svensken…. Jo jag tackar ja! Men nog kan jag också hötta med näven mot mur, ockupation, diskrimineringar, trakasserier, markstöld, bosättningar…
Men: “Det är aldrig ens fel att två bråkar” och jag håller med om att det är BRA att man i Israel KAN hötta med näven. Lite synd bara att inte fler gör detta! eländet i uppräkningen ovan är ju något som på längre sikt skadar Israel!
För övrigt kan jag bjuda på en bra definition av en fundamentalist som jag hörde av en kollega: “En som fattar en åsikt och sedan inte fattar något mer”.
Hej Eleni,
gott så. Men det var ju trist att du har “hamnat snett”..;).
I ärlighetens och hederlighetens namn: jag vet inte vad du ev. har sagt eller skrivit om Israel och situationen. Det du räknar upp i kommentaren är kända problem. Jag får återkomma till detta.
Ha det bra
Alterman Roy B.
Jo, jag hinner med ett par saker till:
Det du inte gillar, Eleni, berör väldigt många sakområden. Byggandet på Västbanken handlar i huvudsak om fyra subavdelningar: vi har etablerandet av helt nya bosättningar (har inte skett sedan Annapolis); vi har byggandet inom befintliga bosättningar på Västbanken (men inte i Jerusalem) - detta har skett sedan Annapolis; vi har byggande i Jerusalem, inkl. i områden som ligger precis på “den gröna linjen” - detta har skett sedan Annapolis; vi har byggandet av s k utposter - har skett sedan Annapolis.
Nåväl!
Det är naturligtvis legitimt att vara kritisk mot byggandet (inom en eller flera av subavdelningarna). Condi Rice kallar detta för någonting “unhelpful”. Jag kan bara flika in en poäng som kan öka förståelsen:
Färdplanen för Fred innehåller ett antal direktiv som både israeler och palestinier ska uppfylla på vägen till tvåstatslösningen. Jo, jag vet att den här konflikten ofta blir väldigt passionerad, men det kan vara bra att veta att det finns uppgjorda “regler” för hur det hela ska gå till. Israel åläggs, t ex, att riva utposter, stoppa byggandet av nya hus på Västbanken samt att ta bort vägspärrar. Olmert har tagit bort några vägspärrar, plus en och annan utpost, men det står klart att han inte har gjort sin del (detta har sina inrikespolitiska förklaringar, som dock inte kan fungera som goda ursäkter, eftersom vi förväntar oss mer av en statsman).
På den palestinska sidan säger Färdplanen bl a att Hamas & Co ska avväpnas. Att Abbas ska bekämpa terroristerna. Förutom vissa framgångar i Jenin och annorstädes på Västbanken, så har Abbas gjort som Olmert - suttit på baken och förhalat.
Men om detta har jag under det senaste halvåret skrivit alldeles för många inlägg, så jag säger inget mer om detta, just nu…..det blir så mycket yada yada yada……
Det du säger i din kommentar är inte antisemitiskt, inte fanatiskt, inte fientligt - utan exempel på vanlig och legitim kritik mot ett antal fenomen. Det man möjligtvis kan säga, om du ursäktar mig, är att jag ser en viss slagsida åt att enbart se Israels försyndelser. Jag förväntar mig inte (inte av dig, mig eller någon annan) något slags förment “objektivitet”, utan bara saklighet och hederlighet. Mitt bloggande handlar mest om att analysera läget. Jag tycker inte så mycket.
Att oskyldiga civila dör som “collateral damage” är fasansfullt. Den saklige och hederlige analytikern inser dock också att det är fasansfullt att den militanta islamismens krigare gömmer sig bland civila palestiner för att beskjuta civila i Israel. Jag säger inte detta för att försöka sälja in en angenäm kålsuparteori, utan för att stimulera till analys, snarare än tyckande.
Till sist:
den fredsuppgörelse finns inte, som kommer att godkännas av samtliga parter. Oavsett vad Olmert och Abbas, eller någon annan konstellation, kommer överens om, så kommer det att bli ett jävla liv. Mitt lilla råd till de förnuftiga svenskar som kallar sig för “propalestinier” (dåligt uttryck, lika dåligt som “Israel-vän”) är att överge att tävla i “Israel-bashing”, för att istället stödja de israeler och palestinier som jobbar för att nå fram till en uppgörelse. Vägen till freden är smal. Hamas tror inte på kompromisser. Inte heller Israels extremhöger är förtjusta i att kompromissa. Någonstans i mitten, ihopklämda mellan högljudda och oresonliga krafter, så finns ett område som lämpar sig för ett fredsbygge. Där finns, idag, israeler och palestinier. De förtjänar vårt stöd.
Jag begriper helt enkelt inte hur vissa delar av den svenska vänstern resonerar: vad är det man hoppas uppnå, när man öser hat och beskyllningar över Israel, samtidigt som palestinier enbart framställs som oskyldiga offer? Tror man att detta stärker den israeliska fredsrörelsen?
Det svenska “Pro/Anti-träsket” är så besynnerligt, så illaluktande, så korkat.
Men nu har jag fått nog för idag. Lycka till med allting.
Roy
Adler, du ar en riktig sotnos! Kallar mig Fraulein och allt! Mexikanerna menade jag inte, jag menade arabstaterna. Gor dig inte annu dummare an vad du redan ar, for vet du, det behovs inte.
Nu nar vi anda ar i farten, har inte du uttryckt sympati for Goldstein? Har pa al hamatzav? Det ar nagon som ar enveten och hatisk har, men det ar nog inte jag. Men du, jag blir smickrad av att du har sadan stasi koll pa vad jag har skrivit.
Och ja, det jag skrev pa Sourze var overdrivet. Jag var mer obalanserad pa den tiden. Till skillnad fran herr Adler, som ar ett monster av balans.
Men, gullet, palestinierna fornedras varje dag, det ar ett faktum. Men jag marker att du inte ar intresserad av nagon debatt, eller ens informationspridande.
Veeder, tack for klargorandet om araber och giftemalet.
Sas trasket sa du? Du, var inte orolig. Det ar garanterat sista gangen jag debatterar med er. In fact, jag haller mig till Haaretz och slutar lasa er.
Hej da.
Eleni, - jag skulle vilja höra vad du har att säga om ett par av mina upplägg. Dels “Freden läggs på hyllan“, dels “Politiskt maskineri“. Vänligen anta denna utmaning så svarar jag i morgon.
Om alla som blir sura på någon av oss - och ärligt, Sourze är ett träsk som heter duga - i fortsättningen troget läser Haaretz så vore det en extremt god gärning att gå folk på nerverna lite.
Grattis till utmärkelsen, Maria! Bra vitsord. Som du har kommenterat till mig vid tillfälle, när jag nån erneste stackars litn gang ha vöre “en aning nalta litte” kritisk på din blogg är det “inte ens fel att två träta…”. Ofta när jag känner mig kritisk visavis kritiker och hyttar åt dem som hyttar så är det för att de hyttar åt ett håll. Artikeln om dig i min hemtidning TÅ, fd ÖA, såg jag som bara kritisk åt ett håll och det satt väl inte så himmelens bra med tanke på det fortgående våldet. Inser dock att en intervjuad inte har full kontroll på vad som tas med i en tidningsartikel.
Denna diskussionen gör att jag döööör av intresse
På tal om ironi
Jag har haft förmånen att träffa dem i Indien, i Västindien, i Afrika och hemma i Europa. Alltid lika nyfikna på sin omvärld, alltid måna om att förstå varje del av den helhet vi kallar världen. Balanserade bortom all rimlighet med tanke på vad de fortfarande utstår i sitt enda hemland. Med en vänlighet som få.
Det är en intensiv känsla att beträda israelisk jord, inte av religiösa skäl, utan för den passion dess folk hyser för det, och det uttryck som det ger i hårt strävande och hög ambition att upprätthålla demokrati och mänskliga rättigheter. Det är en vilja som strålar i dess atmosfär. Inget land i närheten visar prov på sådan altruism eller mångfald i dessa fält. Att besöka de många restaurangerna och nattlivet i längs Ben Yehuda visar en hur _hela_Mellanöstern borde se ut. Jag kommer tillbaka. <3
Israeler/Judar utav alla folk borde väl vid det här laget lärt sig mer ödmjukhet och en större medmänsklighet än något annat folk.. men icke! För i helvete ta er samman, ni borde väl vara det sista folk på jorden som äns i tanken skulle kunna förfölja och isolera ett folk! Vad fan håller ni på med?