Äkta solidaritet betyder inte hat
Av Anna Veeder • 2006-07-23 • Kategoriserat under: Antisemitism, Islamofobi, Sverige och MÖ-konfliktenJag hade tänkt att skriva något om vad Yair Lapid skrev i sin helgkrönika i Yediot under rubriken “Hatets Gåta”. I korthet handlar den om att han inte har några problem att fatta att palestinierna har en del att vara förbannade på Israel för, men att han hittills inte fått någon tillfredsställande förklaring till det blinda hatet mot Israel i länder som Iran, Sudan och Afghanistan.
Gillade krönikan och hade redan översatt långa stycken (krönikan kommer att finnas på Ynetnews.com men är inte översatt än) och börjat lägga ut texten om det icke proportionella i det svenska Israelhatet på insändare, debattsidor, kultursidor, bloggar och kommentarer till dessa, när jag kände att jag pallar inte. Jag vill inte syssla med hat. Jag tycker att det är vidrigt när folk ritar hakkors på den israeliska flaggan och ständigt jämför Israel med Nazityskland eller med Sydafrika, men är det sådant de vill lägga ner sin energi på – att uttrycka sitt hat – tfaddalu, varsågoda.
Istället vill jag skriva om solidaritet. Solidaritet är positivt. Det betyder för mig samarbete och att bygga upp, inte att måla hakkors. Många av de svenskar som stöder palestinierna gör detta av övertygelse och äkta medkänsla. Många av de organisationer som är aktiva i Israel/Palestina, som Palmecentret eller Kvinna till Kvinna, arbetar på ett positivt sätt för att öka förståelsen mellan folken, med praktiskt demokratiarbete. Sveriges regering ger humanitärt och annat bistånd till palestinierna. Judiska organisationer stöder Israel på samma sätt.
Så här är mitt tips till alla svenskar med hjärtat djupt rotat i Mellanösternkonflikten: låt bli hakkorsen och alla slags jämförelser med nazismen - på båda håll. Lägg istället pengar, tid och energi på krafter som ni tror kan göra något för att förbättra situationen på marken. Palestinska universitet? Sommarläger för palestinska barn? Möten mellan israeler och palestinier? Hjälp till fattiga palestiniska familjer? Träningsläger för palestinska elitsimmare?
Eller sommarläger för fattiga israelska barn? Hjälpa till i projekt som förbättrar miljön? Jobba som frivillig på en kibbutz (rätt utdött men finns fortfarande?) Gå en sommarkurs i hebreiska? Delta i israelisk-palestinska ungdomsläger? Stödja familjer som förlorat anhöriga i terrorattacker? Hjälpa till vid arkeologiska utgrävningar?
Behovet är enormt och alla kan hitta något som passar dem. Jag har just börjat jobba som frivillig för en kvinnoorganisation i Haifa som hjälper utsatta israeliska kvinnor från alla etniska grupper att hitta ett jobb, få utbildning och personligt stöd så att de orkar ta sig ur cirkeln av våld, fattigdom och misär. Vi har ingen websida än men det kommer. Liknande organisationer finns på den palestinska sidan.
För mig är detta uttryck för äkta solidaritet. Hakkorsnissarna kan spola ner sig i närmaste toalett. Varken det israeliska eller det palestinska samhället kommer att märka någon skillnad.
Anna Veeder är trebarnsmor, bosatt i Israel. Studerade judaistik och
arabiska i Berlin och på Hebreiska Universitetet i Jerusalem i början av
90-talet, idag judisk historia och Mellanösternkunskap på Israels Open
University. Försörjer sig som ekonomiansvarig men skriver mycket hellre
frilansartiklar för diverse svenska publikationer. Kuriosa: talar svenska
med hunden, annars mest hebreiska.
Alla texter av Anna Veeder
Väldigt bra skrivet! Håller med till 100%.
Så rätt, så rätt!
“Krafter som ni tror kan göra något för att förbättra situationen på marken. Palestinska universitet? Sommarläger för palestinska barn? Möten mellan israeler och palestinier? Hjälp till fattiga palestiniska familjer? Träningsläger för palestinska” … glorifierande eller skapande av en ny grotesk generation arabiska barnterrorister, som just samtliga redan uppräknade exempel redan gjort de senaste 6 åren? F.ö. bedriver Palmecentrum grovt förenklad men ensidig skuldbörda, i Israelhatet.
Som vanligt Anna har du rätt! Hoppas allt är väl med er.
Kan hatet bero på något sådant här?
http://www.jinge.se/index.php/allmnt/bevis-for-israels-krigsforbrytelser-otacka-bilder.htm
Nej. Hatet är äldre än så faktiskt.
Jag fick frågan i helgen av en israel när jag som svensk ansåg att konflikten i det här området började mellan israeler och araber.
“När israels folk under Aaron kom till Kaanans land,” svarade jag.
Och egentligen är till och med det en förenkling, för de olika stammarna har krigat långt innan dess.
Döda libaneser skapar hat mot israel. Döda israeler skapar hat mot muslimer. Vrede och hat kan aldrig bekämpas med våld. Det är som att blåsa på en eld för att släcka den, det matar bara in syre i den.
Annas skriverier visar på hur man löser konflikterna - genom att engagera sig med hjärtat för varandra. Gärna över kulturgränserna om man kan.
Entropi bekämpas med skapelse, inget annat.
Att försöka hitta vems “fel” saker och ting är, eller försöka ge någon slags legitim rätt för att känna hat eller vrede finns inte. Ansvaret för hatet ligger hos den som känner hatet. Oavsett nationalitet. Det gäller såväl judar som palestinier. Livet bygger inte på hat.
Det är vad jag tycker rent etiskt-moraliskt. Sen kan jingeläsarna kalla mig högerextremist och en del av bloggarna här kalla mig för judehatare och vänsterextremist, det bryr jag mig inte om.
Nazister, som fotats av nazisttidningen Info 14, demonstrerar och marscherar till förmån för palestinierna. Hakkors och den palestinska flaggan tillsammans.
http://www.info14.com/artiklar.php?id=206
Palestinska föreningen (som även bjöd in Hamas till Sverige) står bakom hakkorsdemonstrationerna i Malmö och försvarade tilltaget i Rapport, erhåller 460 000 kronor av skattepengar + pengar av ABF, som ABF får av skattemedel. Ner med ABF!
http://sydsvenskan.se/malmo/article173928.ece
Dessutom företräds Palestinska Föreningen av centerpartiets riksdagskandidat Bassem Nasr!!!
# 5 Björn F
“Döda libaneser skapar hat mot israel. Döda israeler skapar hat mot muslimer. Vrede och hat kan aldrig bekämpas med våld.”
Instämmer helt. Israel har många gånger visat sin militära överlägsenhet och det resulterar alltid i både israeliska döda och skadade och oftast ännu fler bland Palestinier och Libaneser. Båda parter har under lång tid visat sin förmåga att döda och skada varandra och våld idag leder till mer våld i morgon, “som man sår får man skörda.”
Om vi tittar på senaste kriget. Först Hizbollah attacken resulterade i 8 döda och 2 kidnappade israeliska soldater. Ett alternativ vore att bara förhandla tillbaka de två kidnappade soldaterna och glöma affären. Ett annat vore att slå tillbaka med våld lika hårt, dvs döda 8 och kidnappa 2 Hizbollah soldater och sedan förhandla om fångutbyte, “Öga för öga och tand för tand.” är rättvisa som alla muslimer känner till. Nu väljer Israel fullskaligt krig mot Hizbollah i stället, med flygbombning och artelleri-granater samt infanteri och pansar invasion av Libanon. Resultatet är att 12 dagar senare har vi många mer döda israeler (50) och libaneser (500) och palestinier (100) samt enorm materiel förstörelse och kriget är inte slut och ingen vet hur länge det varar och när vapenvila och fred kan erhållas, till vilken nytta och glädje då?
“Annas skriverier visar på hur man löser konflikterna -genom att engagera sig med hjärtat för varandra. Gärna över kulturgränserna om man kan.”
Hon har ett vackert hjärta och livet behöver allas vår hjälp, kärleken är den starkaste kraften i universum och är den enda som kan besegra våld och hat.
Love & Peace
Peter
Såså, jag är inte den enda som hellre sjunger “Kumbaya” än demoniserar…:-) Väldigt trevligt att höra.
Och rent generellt - även utan “peace” skadar det aldrig med litet “love and understanding”. Jodå, allt är väl med mig so far.
Bra bloggat, Anna!
Alltför många gräver i historien för att hitta argument att peka finger mot den andra parten och legitimera sina egna argument. Vem som var hör först tycker jag inte är relevant, hur man ska kunna få till ett fungerande samhälle för alla invånare är betydligt mer intressand och bör vara i fokus.
Inte heller jag gillar hakkors i någon form, att jämföra med andra fenomen i historien kan däremot vara nyttigt - typ så vill vi INTE ha här i Palestina/Israel.
Usch. Palmecentret. De är väl ungefär lika balanserade som Islamiska Jihad.
För övrigt kan ingenting som har “Palme” i namnet någosin vara bra.
Nej Magnus, det är inte sant. Jag har aldrig sagt att det är en proisraelisk tankesmedja. Men de projekt de stöder i Israel är definitivt inga Hamas- eller Hizbollahprojekt. Vad jag menar är att jag tycker att deras arbete är helt legitimt, och att det finns många alternativ till det som Mathias kallar “Hizbollahromantik” om man nu vill stödja palestinierna inklusive en allmän fredlig lösning av situationen.
Ja, Anna, men förespråkare för palmecentret kommer regelbundet ut med artiklar i bl.a. SvD som visar att de ensidigt skuldbelägger Israel. Åtminstone har jag tappat förtroendet för denna grupp. Det har blivit så att jag ser vissa namn, set ordet “Palemcentret” och så tänker jag, jaha, jaså, samma visa, hej då. Och jag tror inte jag är ensam i min syn.
#10. Anna Veeder
“Såså, jag är inte den enda som hellre sjunger “Kumbaya” än demoniserar…:-) Väldigt trevligt att höra.”
Det har du säkert rätt i, det är bara det att du sjunger så vackert i harmoni med naturen och kärleken och därför blomstrar livet där du är och det tycker jag är väldigt vacker och därför är det så roligt och intressant att läsa dina postings och kommentarer, speciellt när man får så trevlig kritik av dig ovan, :-)
Love & Peace & Understanding
Peter
A-K Roth, det kan säkert tänkas. Igen: var och en kan välja vilka organisationer de vill stödja och vilka inte. Jag blev faktiskt positivt överraskad en gång när jag läste en artikel av Thomas Hammarberg eftersom jag trodde att Palmecentret var nåt i stil med ISM. Att de inte speglar dina - eller mina - åsikter är kanske tråkigt, men det betyder inte att de är i samma liga som Hizbollah eller Hamas.
Min poäng är fortfarande att svenskar som vill visa solidaritet med palestinierna kan göra det på helt legitima sätt. De svenskar som vill ge pengar till Libi eller någon annan israelisk organisation är ju helt fria att göra så. Det jag främst vänder mig emot är det här fenomenet att den s k “solidariteten” tar sig uttryck i hatdemonstrationer, vars enda syfte är att demonisera allt som har med Israel att göra och som inte hjälper palestinierna ett skit.
Anna,
Jag håller helt med dig.
Utöver det, så bör palestinierna själva skifta fokus från det nuvarande hatet till att börja bygga upp ett fungerande samhälle. If nothing else, så har Israel bevisat att det går att skapa ett demokratiskt samhälle med en modern industri-ekonomi på en liten jordplätt utan natur-resurser vid östra Medelhavs-stranden.
Förvisso.
Särskilt när man har 700 000 fördrivna palestiniers hem och mark att tillgå som startkapital….
Jag antar att det är G. Tikotzinsky bidrag till den “fungerande” palestinska samhället man kan läsa här.
Efter att ha följt vad hur israeler för sig debatterna på bla Haaretz och Jerusalem Post, så kan man lugnt konstatera att hat och extremism inte på något vis är enbart ett arabiskt problem.
Men jag antar att det bara är en naturlig del i den bländvita och perfekta israeliska demokratin…
Anna, jag är absolut för att stödja palestinier. Hjälpen måste bara garanterat gå till fredliga initiativ. Och jag tror israeler skulle komma ut i massor med hjälp och stöd om bara terrorn stoppar och man ser acceptans och vilja att leva i fred.
Guardian: Naturligtvis är hat och extremism inte enbart ett arabiskt fenomen. Det finns säkerligen hos alla grupper människor. Det sagt, är det av yttersta vikt att man inte tolererar att grupper som Hezbollah våldför sig på en hel region med despoters hjälp.
Verbalt våld är obehagligt nog; och när folk agerar ut sitt hat …..
Verbalt våld: “…Särskilt när man har 700 000 fördrivna palestiniers hem och mark att tillgå som startkapital……”
Nonsens, Guardian. Detta har diskuterats ad nauseum. Du vill inte lära dig.
Anna: Jag undrade om namnet Thomas Hammarberg. Det verkade familjärt. Han har skrivit inslag jag har oppnerat mig emot på SvD.
Lisa Abramowicz har analyserat hans deltagande i ett par instanser. Lisa A. var den som diskuterade med Tigran Feiler efter inslaget på studio 24 du var med i. Jag ser T.H. definitivt inte som någon neutral part i arab-israeliska konflikten.
Men läs själv vad Lisa A. kom fram till:
http://www.si-info.org/test/artiklar/dokument/14.asp?printer=yes
http://www.si-info.org/test/artiklar/dokument/79-ledare.asp
Guardian: det där med kommentarer skulle jag ta med en nypa salt. För det första läser du den engelska upplagan, inte den hebreiska. Alla möjliga nationaliteter kommenterar den engelska upplagan, hur vet du öht att de är israeler?
Sedan är jag väldigt skeptisk till att göra analyser av kommentarer på vilket forum som helst. Och att folk vräker ur sig anonym smörja på kommentarsforum är inte helt obekant även i det bländvitt demokratiska Sverige.
Anna
Du bor i Israel, du vet mycket väl vad jag avsåg med mina exempel från Haaretz & JP.
Men den manliga delen av skribenterna på Al-hamatzav föredrar hellre israel-propaganda & vinklingar, istället för en vuxen, konstruktiv, diskussion som syftar till att lösa konflikten mellan israeler & palestinier.
Eller småbarnsfarsan Tikotzinsky som å ena stunden beskriver små episoder hemifrån, för att sedan övergå till extatiskt jubel över Staffan Heimersons plattityd om israels ”realpolitik” när man bombar civila i Libanon.
Är det moget eller vuxet att hålla på med den typen av kommentarer, särskilt som det blev ett ramaskri just på denna bloggen när Jinge tyckte det var ok att skjuta israeliska bosättare på Västbanken.
Eller är det bara ok så länge det ”bara” är arabiska barn, det finns ju miljontals av dom, så några mer eller mindre…
Det hade varit väldigt intressant att veta på vilket sätt Tikotzinsky mfl tror att det gynnar judar i Sverige/Israel eller staten Israel att man håller på detta viset?
Guardian,
Det var länge sedan jag tappade räkningen på alla gånger du bett folk hålla käften, eller kallat dem både det ena och det andra. Därför känns det lite lustigt att du förefaller ha tilldelat dig någon sorts eget tolkninsföreträde för vad som är “vuxen, konstruktiv, diskussion”. Det är säkert bekvämt, men knappast vare sig vuxet eller konstruktivt.
Vad får dig att tycka att Israel har några som helst skyldigheter gentemot svenska judar? Om judar behandlas illa i Sverige pga av Israels agerande så är det inget annat än ett svenskt problem med antisemitism.
Guardian,
Man kan aldrig tillfredställa alla sina läsare. Eftersom al-hamatzav.org har en stadigt växande läsarkrets så drar jag slutsatsen att folk intresserar sig för det vi skriver. Du är välkommen att läsa andra bloggar om du så föredrar.
Vad gäller episoder hemifrån, så skriver du ju själv på en blogg som handlar om katter. Du borde kanske ta upp problemet med Herr JIF.
Jag föreslår att du läser mina två senaste bloggposter. Där definerar jag begreppet realpolitik och analyserar Libanon-kriget utifrån realpolitikens grundsats. Vad jag minns har jag inte skrivit något om vare sig bomber eller barn.
Jag ser inte Heimersons artikel som en realpolitisk analys, eftersom han inte diskuterar de olika gruppernas intressen eller politiska agenda. Heimerson beskriver en del av Libanons historia och demografiska motsättningar, vilket kan bilda grundvalen för en realpolitisk analys. Men han tar aldrig steget fullt ut.
Trots att du misshandlar svenska språket i många av dina kommentarer så hoppar jag över de grammatiska petitesserna den här gången. Jag har tidigare gett dig några boktips, men kanske en privat språklärare vore en bra ide också.
Visst, Magnus-cry me a river!
Jag hade faktiskt ingen aning om att du var en sån lipsill!
Jag har på goda grunder bett folk hålla käften vid ungefär 3 tillfällen. Den summan är tydligen så astronomisk för dig att du ”tappar räkningen”. Fantastiskt! Verkligen imponerande…
Beträffande epitet och liknande så är det naturligtvis bara du och dina Israelpolare som har ensamrätten att kalla folk judehatare och andra saker.
Om jag hade fått 1 krona för varje gång någon person (verklig eller påhittad) på den här bloggen, hade kallat mig för olika saker, så hade jag varit mycket rik vid det här laget.
Då heter det istället att det är ”högt i tak” i debatten, och du bryr dig inte ett smack…
Du påstod nyligen att Israel skulle vara hotat till sin existens av ett dussin arabstater, då är det naturligtvis en ren utopi att du skulle begripa vad en ”vuxen, konstruktiv, diskussion som syftar till att lösa konflikten mellan israeler & palestinier” skulle innebära. Det var nämligen så meningen löd, som du förvanskade, enligt sedvanliga manér.
Tikoznetzy
Du behöver inte tillfredställa någon, mer än dig själv möjligtvis…
Skillnaden mellan aggression och självförsvar beror på proportionen.
Att Israel ens skulle ha en möjlighet att besegra Hizbollah eller få tillbaka sina soldater genom det bombkrig man för mot civilbefolkningen, är inget annat än nonsens.
Hela Därför är agerandet stämplat som ”oproportionerligt”.
Realpolitik är den senaste eufemismen då man ska försvara israeliska krigsförbrytelser.
Därför är agerandet stämplat som ”oproportionerligt”.
Ska det stå.
Lysande skrivet Anna.
Och du, Guardian. Att först försöka framställa sig själv som mogen och resonlig, och i nästa stund komma med en kommentar som “Visst, Magnus-cry me a river! Jag hade faktiskt ingen aning om att du var en sån lipsill!” ter sig rätt ironiskt.
Tack Per, jag hade glömt den här posten. Skrev den mitt uppe i Libanonkriget när jag satt i skyddsrummet och väntade på nästa siren (inte för att det hjälpte - först slog raketerna ner, sedan gick sirenen). Men den tycks ha bevarat sin aktualitet. Tyvärr.
Jag hoppas det inte inte var olämpligt av mig att återuppväcka denna post från de döda. Var så där lagom trött och tänkte ej på datumen. Nå väl, jag ber ödmjukast om ursäkt. Men som ni ju också nämnde så är detta ämne fortfarande aktuellt, och jag kan ej göra något annat än att instämma i att det är tragiskt.
Det känns som om alla får den där såkallade “orgasm känslan” när de läser Annas text.
Annas text är väldigt bra. Men det finns bra exempel på svenskt stöd i Palestina ifall man kollar upp det.
Se. t.ex. SIDA:s stöd.
Men det hon skriver stämmer absolut inte överens med de flesta andra åsikterna här på denna hemsidan. Vissa som håller med Anna här, skriver raka motsatsen i annan diskussion. Guardian har liiitttttte rätt. Det känns som om vissa inte vet hur de ska tycka i förhållande till sin politiska åsikt.
Det är min uppfattning.
Hon skriver så som det egentligen ska vara och alla vet ju att det är just den attityden som behövs verkligen.
Men Israel som stat har dock inte visat tecken på att de vill samarbeta, utifrån ett delat perspektiv och delade krav.
Hamas har inte heller visat tecken på ett samarbete, utifrån ett delat perspektiv och delade krav.
Alla vill först få sina krav tillfredställda innan man kan börja förhandla med den andre.
SE:
Problemet kvarstår i att kraven som ställs ifrån båda sidorna stöter emot varandra. Det Anna skriver vet ju alla redan, så ska det vara.
Men varför har våra ledare haft problem med att uppnå en rättvis fred då?
Vi har haft mer än ung. 40 år på oss att lösa konflikten och det tyder ju endast på att någon, vissa grupper eller kanske governments strävar efter en orättvis fördelning och en icke fredslig lösning.
Dom som motjobbar freden i dagsläget är de som leder dagens krig. D.v.s. Ledarna i båda länderna i dagsläget.
Det är oftast dom som står åt höger på den allmänna politiska skalan. Högerextremister.
Man kan undra vad som skulle skett om en ny organisation i Palestina skulle tagit över. En organisation som har sitt ursprung ifrån vänsterpolitiken. Samma sak i Israel, man kan undra vad som hade hänt om ett parti från vänsterskalan kommit till makten.
I vilket fall, det handlar om att vi som människor ska protestera när vi ser något som är fel och uttrycka vår åsikt emot förbrytelser o.s.v. Det ska inte vara okej att stater/grupper bryter mot konventioner, mänskliga rättigheter, FN deklarationen BARA för att det gynnar ens egen sida.
Man ska rösta ner på de som har för syfte att använda våld och rösta upp för de som har för syfte att förhandla med fredliga medel. Ganska enkelt. Detta är en sak som varken Israeliska befolkningen eller den palestinska befolkningen lyckats med!