Aftonbladet hyllar terrorist som “Frihetskämpe”

Av Magnus Lindberg • 2007-10-31 • Kategoriserat under: Kultur, Mediakritik

Joar Tiberg har läst Män i solen, en prosasamling av terroristen Ghassan Kanafani. Kanafani var talesman för den kommunistiska och av USA liksom EU terrorstämplade organisationen PFLP men dödades, förmodligen av Mossad, i början på 70-talet i Libanon.

Aftonbladet tycker av någon anledning att det är passande att illustrera den gråtmilda recensionen av boken med en bild av en gråtande palestinska man vid sidan av liket av ännu en palestinier. Bilden saknar bildtext och har ingenting med boken som sådan att göra. Jag reagerade särskilt på den här bilden eftersom jag för bara ett par timmar sedan tog en öl med en israelisk bekant på besök. I sammanhanget kanske skall sägas att denna israel, är vänsteraktivist och fredskämpe. Han har under många år jobbat med utbildning i samexistensprojekt i Israel och spenderade tid i militären med att försöka få gränspoliser att förstå att de borde bete sig som människor (överhuvudtaget förefaller inte magavniks vara särskilt poppis i Israel).
Hursomhelst gled samtalet in på just den här typen av bilder som nu förevisas i en av Sveriges största kvällstidningar. Jag tyckte för samtalets skull att man kanske borde ägna sig åt att visa hur döda judar faktiskt ser ut. Hur en bussbombning ser ut och att israeler faktiskt också gråter och blöder, precis som araber.

Min israeliske bekant kallade den sortens bilder för terrorpornografi.

-“Men det spelar ingen roll, det är ju propaganda och det fungerar. Ingen jävel bryr sig om vilket helvete det var i Israel i början på 2000-talet” sade jag. “Folk ser döda palestinier, som paraderas runt i någon sorts triumf, på bloggar och bland Palestina-vänner och sedan reagerar de reflexmässigt, utan att bry sig ett skvatt om fakta”.
-
“Det är möjligt”, svarade han -“att de plockar progandapoäng, men tänk på vad det gör med dem som människor.” - “I det långa loppet förlorar de. Tänk på vad det gör med dem som människor. Vad är det för människor som inte visar mer respekt för sina döda?”
Han har onekligen en poäng. “Terrorporr”. Nu så populärt att Aftonbladet dänger till med en bild utan att bry sig det minsta om huruvida bilder har ett skvatt med texten att göra. “Se! Så här synd är det om de stackars, stackars palestinierna och det är de dumma, dumma israelernas fel”.

Detta om detta. Hursomhelst ägnar sig Tiberg åt att skönmåla det palestinska lidanden i nästan bitterljuva, romantiska termer för att avsluta med “Författaren Kanafani tillhörde själv de mest militanta frihetskämparna och dödades av en bilbomb.”

Militant frihetskämpe. Så beskriver alltså Aftonbladets kulturskribenter terrorister. En terrorist i detta fall som företrädde en organisation som har en lång rad flygplanskapningar och i senaste intifaden åtminstone sex självmordsbombningar på sitt samvete. En organisation som sprängde ett civilt israeliskt flygplan i luften och dödade nästan 50 människor.


Aftonbladet: Vi vet. Och vad gör vi?

Intressant?
Andra bloggar om: , , , ,

Magnus Lindberg är Emmanuel Levinas Fellow vid Paideia - The European Institute for Jewish Studies in Sweden. Han sitter i styrelsen för svenska sionistiska federationen - Zionit, och är ordförande för organisationen Israelgruppen.
Alla texter av Magnus Lindberg

2 kommentarer »

  1. Jag läste av en slump tidningen (köper aldrig den sortens tidningar, kvalitéen är usel rakt igenom) och slog upp rapporten. Slogs också av hur extremt vinklad den var MEN att författaren var terrorist och att Lögnbladet kallar denne “frihetskämpe”, det är MER än upprörande!

    Det är VIDRIGT och det är sjukt att dom kommer undan med en sån sak.

    Jag och flera andra har länge propagerat för att arrangera konkreta demonstrationer utanför till exempel TT´s huvudkontor under parollen “nyheter, inte propaganda!”. Intresset har tyvärr varit svalt (liberaler är inte de mangrannaste aktivisterna).

    Jakob Dlouhý

    http://www.postmoderntimesgroup.com

  2. Angående just PFLP så berättade Saman Khoury, f d PFLP-medlem och sedemera en av undertecknarna till Geneveinitiativet, att det på 80-talet var häftiga diskussioner inom organisationen hur man skulle förhålla sig till den israeliska ockupationen. “Om vi säger “soldat, gå hem”, så måste vi väl definiera var “hem” är någonstans, förklarade Saman. “Och rent pragmatiskt - om vi säger att soldatens “hem” är i havet, så är det inte en chans att han rör på sig. Men om vi säger att “hem” är innanför gröna linjen, då har vi en chans. Likadant om judar - kämpar vi mot judar överallt eller kämpar vi mot ockupationen? Beslutet blev att vi kämpar mot ockupationen, inte mot judar, och vi hade ett tag också en judisk israel som medlem i organisationen”.

    Något Roy tagit upp ett par gånger är hur svenska media helt missat och fortfarande missar att analysera fredsprocessen, både före och efter Oslo. Jag tror att de också ofta missar vilken process många palestinier gått igenom under både intifada I och intifada II och tror att det fortfarande handlar om 1948 och ett krig som går att Vinna Rättvist. Den här boken verkar vara ungefär i samma stil. Är inte direkt förvånad.

Lämna en kommentar