69 år sedan Kristallnatten
Av Magnus Lindberg • 2007-11-09 • Kategoriserat under: Antisemitism, Iran, MediakritikInatt är det 69 år sendan Kristallnatten. Trots detta har förhållandevis få media ägnat saken någon vidare uppmärksamhet. Aftonbladet publicerar något litet alster av Eskil Franck, överintendent på Forum för levande historia och NWT publicerar en högintressant debattartikel om slapphäntheten mot Iran och oförmågan att se allvaret i hoten mot Israel - både idag och historiskt.
Iran jobbar friskt vidare mot kärnvapen och vänstern hejar ivrigt på. Att Iran inte har anfallit en annan nation i modern tid känns lagom irrelevant när landet ägnar all sin tid åt att förneka Förintelsen, sponsra terror, avrätta minderåriga och ägna sig åt allmänt förtryck. Sveriges Palestina-vänster, som gång efter annan låtsas att deras illa dolda Israel-hat skulle ha med mänskliga rättigheter att göra, ägnar inte någon tid åt Iran, möjligen samtidens främsta skurkstat, utan gnäller istället över hur synd det är om palestinierna.
Jag är fast övertygad om att vem som helst av de just nu över sjuttio dödsdömda och fängslade barnen i iranska fängelser gärna skulle byta plats med godtycklig palestinier.
Egentligen är det inte sådär våldsamt mycket som har förändrats i någon vidare strukturell mening. Judar kan fortfarande inte göra rätt, det är fortfarande enklast att skylla allt på judarna (eller Israel om man för dagen vill vara politiskt korrekt) och man blundar fortfarande för det mesta som man inte med eller utan fog kan skylla på Israel.
–
NWT: Det krossade glasets natt
Aftonbladet: Vi kan välja vilken roll vi vill spela
Intressant?
Andra bloggar om: kristallnatten, mediekritik, Aftonbladet, Iran
Magnus Lindberg är Emmanuel Levinas Fellow vid Paideia - The European Institute for Jewish Studies in Sweden. Han sitter i styrelsen för svenska sionistiska federationen - Zionit, och är ordförande för organisationen Israelgruppen.
Alla texter av Magnus Lindberg
Tips: Jag tycker att bloggen Every Kinda People skrev ett bra inlägg om detta:
http://everykindapeople.blogspot.com/2007/11/minnesdagen-av-kristallnatten-invaderas.html
På tyska heter det sedan ett antal år tillbaka “Reichspogromnacht”, eftersom “Kristallnacht” för en oinsatt låter som något vackert. Vet inte om det spelar någon roll på svenska.
Det är verkligen tragiskt att du talar om de mänskliga rättigheterna utan faktisk fakta om dess innebörd..
Om du vill att vi ska minnas kristallnatten, så gör jag det med alll respekt. Men då vill jag att du och alla andra ska minnas minnas Katastrofen som drabbade Palestina och dess folk år 1948. 60 år (!!!!) har gått sedan al-Naqba – Katastrofen – fördrivningen av mer än 750 000 palestinier och början till den israeliska ockupationen.
- Vi måste göra allt för att försäkra oss om att de aldrig återvänder…De gamla kommer att dö och de unga kommer att glömma, sade David Ben-Gurion, Israels förste premiärministern 1949. Idag väntar över fyra miljoner flyktingar på att få återvända. MÅNGA har dött pga av ockupationsmaktens grymheter & trortyr, men ingen har glömt - andra än de som förvränger sanningen.
Såsom judarna utsattes för förnedring,trortyr,massdrivning,etc. så använder ockupationsmakten samma mynt, och om inte mycket värre metoder för att krossa det palestinska folket och hoppet om ett fritt Palestina..
I de ockuperade områdena är vardagen högst verklig men också olidlig, och oacceptabel. Massarresteringar, kollektiva bestraffningar, tortyr och utomrättsliga avrättningar är alla brottsliga handlingar som den israeliska armén begår systematiskt, rutinmässigt, varje dag. Idag, i denna stund, fortsätter bygget av en betongmur rest av Israel på ockuperad palestinsk mark – ett groteskt tecken på den israeliska ockupationen, dess apartheidpolitik och dess avhumanisering av ett helt folk som förbjuds rätten till ett eget land. Muren, fördömd av den internationella brottsdomstolen, skär in som en kniv i ett öppet, blödande sår. Den slår in kilar mellan barnen och skolgården, mellan bonden och hans olivlundar, mellan den sjuke och läkaren. Städer på Västbanken som Qalqilya har förvandlats till spökstäder och återigen fylls flyktinglägren i Gaza.
Är detta något som vi ska blunda för, Magnus Lindberg? Är inte detta något vi ska fördöma och sätta stopp för? Du verkar värna om hur kärnvapen ska beaktas hit&dit, men detta då?? Hur ska vi ställa oss mot förnedringen och respektlösa behandlingen mot det palestinska folket, mot krigsförbrytningen som en av världens största statsmakter dagligen använder sig utav?
Sandra.
Vem har förbjudet palestinierna ett eget land?
Sandra,
Passande i sammanhanget är ju då att nämna den mängd judar som fördrevs från arabvärlden mellan tiden för Israels grundande och senare delen av 50-talet. I storlek rör det sig om någonstans mellan 700 000 och 1 000 000 människor.
Det är intressant att ingen diskuterar deras “rätt att återvända” eller deras “flyktingstatus”.
Vad 4 miljoner palestiner gör i förskingringen rör mig inte i ryggen. Jag vägrar acceptera det palestinska narrativet om “flyktingar”, när det rör sig om dessa “flyktingars” farföräldrar som flydde från Israel.
Palestinier är den enda folkgruppen i världen som ärver sin flyktingstatus och aspirerar på någon sorts folkrättslig rätt att återvända. Detta trots att FNs flyktingkonvention uttryckligen säger att flyktingars rätt att återvända bara gäller om omständigheterna tillåter. Flyktingar i detta fall är då de individer som flydde, inte deras barnbarn. Också detta beskrivs i flyktingkonventionen.
Det mest skrattretande av alltihopa är kanske att denna barrocka rätt för “flyktingar” att återvända är baserad på resolutioner i FN med rådgivande status, som inget medlemsland har skyldighet att följa.
I övrigt är din kommentar mest det vanliga emotionella svammlet man ser. Det saknar verklighetsförankring, det saknar all form av faktiskt folkrätt och att du viftar med ICC är mest ett bevis på din okunnighet.
ICC, eller på svenska Internationella brottsdomstolen, har inte sagt ett ord om barriären. ICC dömer i frågor om krigsförbrytelser.
ICJ, eller Internationella domstolen i Haag, däremot har givit ett rådgivande beslut om barriären. Beslutet är rådgivande eftersom Israel, helt i enlighet med internationell lag och FN-konvention, valde att inte vara en del av processen. Hade Israel valt att deltaga i processen hade domstolens beslut blivit bindande, men då hade också Israel kunnat försvara sig och lämnat in egna bevis i frågan, vilket de alltså aldrig gjorde.
ICJs beslut är helt och hållet baserat på palestinska uppgifter och då är det kanske inte så underligt att beslutet blir som det blir? Alldeles oavsett är beslutet folkrättsligt sett inte mer än ännu en åsiktsyttring.
Varför skall de araber som kommit och gått mellan Egypten och Jordanien å ena sidan och GSWB å den andra, sedan många år, ha någon slags universell rättighet att efter flera släktled skapa en stat när det är helt oklart vilka invånare som ursprungligen fanns på GSWB. Vilka araber skall ha rätt att “återvända” till nuvarande Israel? Hur skall det ursprungliga boendet där bevisas? Varför skall inte Israel, som alla andra länder, få fastställa kriterier för medborgarskap?
Då kan man lika gärna, inför FN, hävda att de som flyttat in i Sudettyskland eller har någon som helst släktanknytning till de där boende skall ha rätt att bilda ett fritt “Sudetenland” eller att tyskar med någon som helst anknytning till Gdansk skall få bilda fristaten Danzig med återupprättande av korridoren till Tyskland.
Jag tycker att det här med att bunta ihop och jämföra olyckor och lidanden är en ganska onödig sak. Det borde gå att minnas pogromnatten i Berlin i sitt eget historiska sammanhang och att en annan gång ta upp Naqban i ett annat historiskt sammanhang. Det verkar vara omöjligt att diskutera judar i Tyskland utan att diskutera palestinier i flyktingläger samtidigt, eller att diskutera diskriminering i Israel utan att samtidigt behöva jämföra med Sydafrika. Går det överhuvudtaget att beskriva historiska händelser och tragedier utan att dra in antingen nazismen (”Israel gör nu samma sak mot palestinierna”, vilket inte är sant) eller apartheidsystemet (”Israel är en apartheidstat”, vilket inte heller är sant)? Det verkar väldigt, väldigt svårt.
Och angående barriären så är jag som vanligt av åsikten att det inte är själva barriären utan barriärens sträckning som är problemet (alltså utanför gröna linjen) och att barriären i vissa områden definitivt byggts efter en politisk gräns i syfte att säkra en framtida annektering av marken till Israel (vilket alltså inte överensstämmer med internationell lag eller med israeliska HD-s beslut). Men detta gör den inte till någon “apartheidmur” och det gör den inte heller jämförbar med vad som hände i Berlin 1939. Det är två skilda saker.
Utan att vara alltför insatt i israelisk militärstrategi vill jag nog tro att säkerhetsbarriären går där den går just för att den ger maximal säkerhet.
Den dag som hotet från terrorism och raket- eller artilleri-beskjutning är borta, gissar jag att såväl barriärens dragning som dess blotta existens kan vara förhandlingsbara.
Sandra, jag kan bara anta att du egentligen inte vet hur nazisterna behandlade judar och andra oönskade folk? Och det är svårt att acceptera efter allt som offentliggjorts. Hur skulle du annars kunna göra en jämförelse som din?
Sandra, om du vill tala om avhumanisering borde du kanske ta upp det inhumana i palestinska attacker mot civil bebyggelse? Du kan ju också fundera lite över om fredlig samexistens och avväpning av terrorgrupperna skulle främja palestinsk samhällsbyggnad.
Jag tycker NWT-artikeln som Magnus skrev om var både osaklig och osmaklig. Den första halvan av artikeln som behandlade kristallnatten var bra. Den andra halvan som handlar om det av artikel-författaren uppfattade hotet mot Israel-judarna var dålig (och eventuella hot mot Israel-araberna räknas tydligen inte). Det osakliga ligger i verklighetsuppfattningen. Exempel: “Irans president är inte den förste härskaren i området som vill förinta alla judar.” Det osmakliga ligger i användandet av kristallnatten för att kasta skit på Israel-kritiker. Exempel: “Elie Wiesel, Nobels fredspristagare 1986, har sagt någonting som vi alla bör ta till oss: ”Om man är emot Israel då är man för Auschwitz”.”.
De närmast berörda får väl uppmärksamma saken, men sedan när vart 69 års jubileer någon större sak? Kom igen nästa år så skrivs det säkert mer om saken. Tag slumpvis dag och det har hänt alldeles för mycket på den genom historien för att man skall kunna skriva om allt.
Inte vart inlägget bättre av att inlägget sedan övergick i den vanliga hetsen mot Iran och bagatelliserade av situationen för palestinier. Det är det vanliga från sionister: det räcker inte med att ta upp hur judarna lidit, man måste också framhäva hur de lidit mest av alla och att inget annat egentligen räknas.
Judarna hade rätt till Israel efter 2000 års frånvaro, men palestiniernas rättigheter skiter Magnus totalt i eftersom han tycker det gått för lång tid. Den vanliga inkonsekvensen med andra ord. Om Israel väljer att inte försvara sig i ICJ kanske det beror på att de inser att de inte har rätten på sin sida. Varje gång det där med att ingen bryr sig om de fördrivna judarnas sak frågar jag var man hittar dessa judar som vill tillbaka men inte tillåts återvända och varje gång blir det väldigt tyst, några sådana grupper verkar inte finnas.
Sandra
Vad bestod den stora katastrofen från 1948 av?
För det första vad den stora delen av flyktingarna inte ett resultat av fördriving.
Det var resultatet av arabledarnas uppmaning till palestinierna till flykt för att de inte skulle stå i vägen när deras trupper skulle förinta den judiska staten och fördriva judarna i havet.
Meningen var att de sedan skulle återvända efter kriget och då ta över all judisk egendom.
Så vad betod katastrofen av?
Var det en katastrof att det skapades en demokratisk stat i mö där alla medborgare fick samma rättigheter?
Var det en katastrof att Israel kunde fungera som ett föredöme och samarbetspartner för övriga länder i regionen och som de kunde lära sig demokrati och teknisk utveckling av?
Var det en katastrof att arabländerna misslyckades att fullfölja Hitlers planer om en slutgiltig lösning av “judeproblemet”? För hade de lyckats så skulle de lyckats med det Hitler misslyckades med.
Var det detta som var den stora katastrofen?
En intressant intervju med Tony Blair:
http://www.jpost.com/servlet/Satellite?apage=1&cid=1192380771239&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull
Son of the sun,
“nakban” kan inte förbises. Jag beklagar att Israels utbildningsminister Tamir inte fick igenom sitt förslag om ny text om detta i läroböckerna.
Flyktingarna, fördrivna eller ej, är en av “kärnfrågorna” i framtida slutförhandlingar mellan israeler och palestinier. Jag säger här och nu ingenting om hur detta ska lösas, men det är, enligt min mening, fel av dig att ifrågasätta att Självständighetskriget i den palestinska historieskrivningen definieras som en “katastrof”.
Som jag har skrivit förut:
“Ingen rättvisa kommer någonsin att ges åt Europas judar. Ingen rättvisa kommer heller att ges åt de palestinier som förlorade sina hem i samband med Självständighetskriget/Katastrofen.”
Målet är en historisk kompromiss.
I den civiliserade världen är minne av Kristallnatten en påminnelse om ondskan. Startskott för ett försök att utrota en hel grupp människor på grund av deras ras. Men i Sverige är det en möjlighet för brunröda knäppgökar att utrycka sin avsky för det enda demokratiska landet i Mellanöstern och hylla islamofascistiska terrorister med iranska statsledningen i spetsen.
lubbe
kristallnatten är en påminnelse om ondskan i sverige också. i den mån den används av israel-kritiker för att befläcka israel så är det bara att beklaga. men som både Magnus artikel samt NWT-artikeln visar och som jag nämnde innan: vissa israel-vänner är inte bättre de än att de använder kristallnatten på liknande sätt för att befläcka israels kritiker.
och det där du säger om att om att svenska “brunröda knäppgökar” (gissningvis menar du israel-kritiska vänstermänniskor) skulle “hylla islamofascistiska terrorister” är bara för löjligt.
Frederico, jag gissar att Lubbe (men han får svara själv) syftar på de verkliga “brunröda knäppgökarna” som förvisso finns och som uttryckt sig offentligt i stöd av Hezbollah och Hamas etc. Israelkritiker som inte visar stöd för fascistiska eller terroristiska grupper behöver väl inte vara rädda att blandas ihop med dessa radikala och extrema? Denna tes som ofta drivs, att man inte får kritisera Israel utan att tas för antisemit är bara hogwash och ursäkter.
Somliga, avstår från att nämna namn, inom svenska sosseeliten skryter och skyltar med att de tillhör de s.k. radikala. De hade inga skrupler i att gå Arafat tillmötes, trots att han var en av terrorismen vägvisare, väl dokumenterat. De har inte ens vett att skämmas eller omvärdera sitt stöd nu när mer är känt. Först hyllade de en mördare och sedan när det visade sig att terroristen förblivit vid sin läst och samtidigt fyllde sina kistor med palestinska folkets pengar fegar de ur och blir mol tysta. Sånt respekteras inte utan kastar smuts på hela gruppen. Efter många om och men kunde individer inom denna elit be om ursäkt för att de så envetet försvarade och ursäktade Pol Pots killing fields. Man väntar spänt på att de ska komma till insikt om Hezbollah och/eller Hamas som båda har folkfientliga agendan.
Now, aren’t you sorry you brought this up?
A-K Roth
“Now, aren’t you sorry you brought this up?”
nej. varför skulle jag vara det?
RA
Ur vissa aspekter är alla krig, sjukdomar, olyckor och andra lidanden katastrofer.
Men man kan också se dessa lidanden som viktiga erfarenheter som ger oss tillfällen till lärande för framtiden för att undvika deras upprepning.
Ser man främst ur katastrofaspekten i flyktingfrågan har man inget lärt.
Frågan man ska ställa sig är varför uppstod denna situation och vem bär ansvaret för den?
Besvarar man dessa frågor korrekt, dvs. utifrån ett anvarighetsperspektiv kan man också komma fram till svaren och lösningar på problematiken som alla berörda kan se som rättvisa. Och med alla parter menar jag: Arabänderna som anföll Israel 1948, Palestinierna och Israel.
Det som behöver erkännas för att flyktingfrågan ska få en permanent lösning av alla inblandade parter är enligt min mening följande faktorer:
1.Man måste erkänna att huvudansvaret faller på de arabländer som anföll Israel 1948 och uppmanade sina arabiska bröder att fly och hotade Israel med utplåning.
De är också nyckeln till lösningen. De har den största moraliska skulden, de största geografiska, kulturella, religiösa och ekonomiska förutsättningarna att medverka till lösningen av flyktingfrågan.
2. Palestiniernas och flyktingarnas ovilja att erkänna detta förhållande är en annan nyckelfaktor. Palestinernas ovilja att ställa dessa länder till svars för krigen.
Samt deras ovilja att ställa kraven för en lösning på dessa länder istället för att som nu enbart rikta kraven på Israel, offret för angreppen.
3. Den treddje faktorn är att Israel erkänner sin skuld i de fall man varit ansvarig för fördrivning.
Men så har ännu ej skett och därför är flyktingfrågan fortfarande olöst.
Sun of the sun.
- Det råder som bekant delade meningar om vad som egentligen hände åren 1947-49. Någon “sanning” i den frågan är därför inte att hoppas på, varmed ansvarighetsperspektivet blir av sekundär betydelse.
- “Nakban” innebar att hundratusentals palestinier blev flyktingar. I det palestinska folkets nationella och kollektiva psyke och självbild är detta av oerhörd vikt. Israel måste erkänna sin del av skulden. Arabstaterna likaså, förstås.
- Dock: skälet till att flyktingfrågan inte är löst, beror på att den är en av de kärnfrågor man ännu inte har förhandlat om. Den frågan ingår i en slutuppgörelse. Det är också ett av skälen till att jag ännu inte har skrivit så mycket om den frågan - jag inväntar kommande slutförhandlingar.
- Dock: någon massiv rehabilitering kommer det inte att bli tal om. Dvs: ingen rättvisa den här gången heller. Däremot kommer Israel i en ev. slutuppgörelse bl a att gå med på något slags ekonomisk kompensation.
Det får vi återkomma till.
- Jag vill dock min vana trogen redovisa en välkänd käpphäst: man vinner ingenting på att dra igång ett “blame-game”. Inte heller är det särskilt konstruktivt att slå årtal och “fakta” i huvudet på varandra. Det är förhandlingar som gäller. Pragmatism. Framåtblickande. Och målet: en historisk och uthållig kompromiss.
Alla kommer att gnälla. Ingen kommer att bli nöjd. Frågan är då om de realistiska fredsarbetarna orkar skydda denna tänkabara fredsuppgörelse.
Frederico:
“nej. varför skulle jag vara det?”
Därför att jag är självmedvetem om att jag ofta skriver för mycket och har en önskan att dra ner men fingarna går av bara farten, O.K. Someone pleeease drag me from the keyboard!!!
RA
Det finns åtminstonde en sanning i flyktingfrångan. Antagligen fler.
Men den fämsta orsaken till att flyktingproblemet uppstod faller på den part som startade kriget, dvs. arabstaterna.
Hade de erkänt Israel från början hade vi inte haft något krig eller flyktingproblem. Vi skulle dessutom haft en helt annan karta och situation i relationerna mellan folk och stater i mö.
Men nu är det inte så.
Själv tror jag arabstaterna måste ta ett stort ansvar för lösningen av flyktingfrågan. Att inte kräva det vore detsamma som att frikänna dem från ansvar för denna.
Det finns flera olika sätt att lösa frågan på men jag tror det är viktigt att alla inblandade tog del i ansvaret för lösningen. Gör de detta är det inte lika lätt att komma i efterhand och kritisera lösningen.
Här måste en kombination av politisk realism och ansvarstagande utifrån ansvarsprincipen ligga till grund för en lösning.
En underskattad faktor för en lösning av problemet ligger på det arabiska kulturella planet eftersom eftergifter ses som tecken på svaghet och omanlighet. Det krävs därför stort mod och moralisk styrka för en arabisk ledare att våga visa upp en sådan “svaghet”.
Sadat och den gamle kungen Hussein vågade. Men finns det fler bland arabvärldens ledare som vågar?
Svaret på den frågan kommer de framtida förhandlingarna att visa på.
Son, vem anser du startade det senaste kriget mellan Israel och Libanon? Säger du Hizbollah pga deras räd in i Israel kontrar jag snabbt med att peka på massakern i Deir Yassin som var en betydligt värre provokation och ursäkt för kriget 1948. Sen bör du kanske titta på hur många flyktingar Jordanien tagit emot innan du börjar klaga på att arabländerna inte “tagit sitt ansvar”.
Att tro att konflikten om Israel bara handlar om huruvida grannstaterna erkände landet är att, som vanligt, helt ignorera palestinierna och deras rättigheter. Grundproblemet var att judarna ville upprätta en demokratisk, judisk stat i ett område där de var i minoritet. Detta var helt omöjligt utan en etnisk rensning av stora delar av den palestinska befolkningen. Huruvida man sen säger att kriget började med att judarna utropa en stat eller med att grannländerna vägrade acceptera detta är en smaksak. I praktiken handlade det om en huggsexa där alla ansåg sig ha rätt till samma land.
Son of the sun,
flyktingfrågan, en av de kärnfrågor som ingår i de ännu ej påbörjade slutförhandlingarna, måste av allt att döma tas itu med utifrån ett multilateralt perspektiv. Där är vi överens. Detaljerna kring detta ska jag behandla i ett framtida inlägg.
Däremot sätter jag upp ett stort frågetecken ang. dina tankar om en arabisk kultur där eftergifter tas som svaghet. Mot detta kan man säkert hitta något ofördelaktigt att säga om judisk kultur. Judar är giriga och opålitliga, eller ? Nja, bort med sådant.
Det räcker gott att konstatera att regionen ledare, må de vara judar eller araber, måste vara utrustade med stort mod för att åstadkomma någonting. Är Olmert en sådan ? Vi får väl se.
Thomas P,
vid det här laget vet du nog att jag är måttligt intresserad av en “1947-49″ debatt. Det blir ju bara ett “blame-game”. Dessutom har jag redan skrivit flera inlägg om hur jag ser på hur man ska hantera den blodiga historien när man idag och imorgon ska försöka få till en historisk kompromiss. En del av ett framtida kompromisspaket kommer att innehålla flyktingfrågan. “Sanningen” om vad som egentligen hände, och om hur många de var, och vilka som lydde order från arabledarna att fly, och vilka som blev fördrivna av israelerna, och om det var etnisk resning eller ej - allt detta saknar facit. Du kan personligen välja att tro mer på någon av versionerna.
Jag blickar dock framåt. Hur nå en historisk och uthållig kompromiss ? Det är den fråga som jag är mest intresserad av i det här sammanhanget.
TP
Vad du än anser vara krigsorsaken till de bägge krigen kvarstår följande fakta och det är att de var av helt olika karaktär.
För det första måste konstateras att det inte var ett krig mellan Libanon och Israel.
Det var ett krig mellan Hizbolla och Israel.
Hizbollas kidnappning var en krigshandling eftersom den kom från en erkänd statsbildning.
Massakern i Deir Yassin skedde däremot innan den judiska staten upprättats och kan därför inte karaktäriseras som en krigshandling. Israel fanns ju ännu inte. Det gör naturligtvis inte massakern mindre motbjudande. Men även arabsidan utförde sabotage, attentat m.m. I Jerusalem t.ex dödades 23 februari 55 judar i ett bombattentat och i mars försökte araberna skära av vägarna till Jerusalem och döda alla judar som försökte ta sig in eller ut ur staden. Man kan med fog säga att Jerusalem var utsatt för belägring.
Det är därför fel att anföra den enskilda händelsen i Deir Yassin som en legitim orsak att angripa Israel.
Karaktären av de båda krigen var dessutom helt annorlunda.
Kriget mot Hizbolla hade till syfte att dels
försvaga eller undanröja Hizbollas militära förmåga samt att frita de kidnappade soldaterna inte att erövra Libanon eller mörda dess invånare.
Kriget 1948 var däremot ett rent förintelsekrig där arabstaterna hade som mål att utradera den judiska staten och dess invånare.
Jordaninen är ett arabland. Det finns fler arabländer än Jordanien som var delaktiga eller stötte förintelsekriget mot Israel och som har ansvar för flyktingproblematikens uppkomst och fortvaro.
Araberna var visserligen i majoritet i Palestina som helhet vid tiden för FN:s delningsplan 1947. Men judarna var i majoritet i det område som tilldelades dem enligt FN:s delningsplan.
Kriget 1948 började både för att den judiska staten utropades och för att grannländerna inte accpeterade den. Det var inte antingen eller.
Om kriget senare urartade i en huggsexa eller ej kan jag inte bedöma.
Son, Israel förde krig mot Libanon, inte bara mot Hizbollah. Det är bara titta på de mål man bombade för att inse detta. Det skamliga i att fullkomligt vräka ut klusterbomber sista dagen av kriget visade också på ett totalt förakt för civila liv.
Om en regljär milis går in och massakrerar folk kan man inte bara avfärda det med att staten Israel ännu inte var utropad. Det var samma folk som sedan utropade denna stat, och grannarna hade ingen anledning att tro annat än att samma beteende skulle fortsätta. Du kan hitta andra händelser från båda sidor, jag tog bara ett i högen som Casus Belli.
Om du anser att kriget var ett förintelsekrig från arabländernas sida bör du läsa på lite vad som hände när de erövrade Jerusalem. Ja, de drev ut judarna, även den sidan ägnade sig åt etnisk rensning när den fick chansen, men något folkmord var det definitivt inte.
Judarna var inte i majoritet i all de delar de “fått” av FN. Därutöver kan man ifrågasätta det rimliga i att en bunt illegala immigranter får sig tilldelat en egen stat.
TP
Påståendet att kriget stod mellan Israel och Libanon är inget annat än en lögn.
Dels angrep Israel främst Hizbollakontrollerade områden och därutöver vissa infrastrukturanläggningar.
Dels skedde kidnappningen av de Israeliska soldaterna på order av Hizbolla och inte av den Libanesiska regeringer.
Vidare stod Libanesiska armen utanför konflikten.
Och slutligen stod Hizbollarmen under sina egna ledares befäl och inte av Libanons regering.
Håller med om att det var fel att släppa klusterbomber liksom det var fel av Hizbolla att urskillningslöst raketbeskjuta civila områden i norra Israel.
Har aldrig på något sätt avfärdat massakern i Deir Yassin. Var gör jag det?
Har aldrig påsått att fördrivningen av judar från Jerusalem var ett folkmord. Var gör jag det?
Din uppfattning är alltså att “en bunt illegala immigranter” fått “sig tilldelat en egen stat”?
Min uppfattning är att dessa “illegala immigranter” främst bestod av flyktingar.
Flyktingar som försökte undkomma nazisternas förföljelser och massmord och efter kriget av flyktingar till vad de hoppades skulle bli ett land där de skulle kunna leva i frihet och slippa bli förföljda och mördade.
Där upprättade de en liten men demokratisk stat.
Flyktingarna är bara en konsekvens av kriget som araberna startade. Det finns egentligen inget att diskutera runt den saken mer än subjektivt skitsnack.