Al Hamatzav

I en eldstrid mellan Sayeret Maglan och militanter i Jenin skottskadades en tolvårig pojke idag. Pojken, Ahmed Ismail Khatib bar på ett leksaksgevär och var på besök i Jenin med sina föräldrar. Khatib transporterades till Rambam Medical Center i Haifa för vård.
Den här typen av incidenter är inte alldeles ovanliga. De är alltid oerhört tragiska och jag kan inte föreställa mig den smärta eller oro Khatibs föräldrar känner. Inte heller kan jag föreställa mig den ångest den soldat som avlossade skottet måste känna. Han uppfattade ett legitimt mål och ett hot mot sin grupp och sköt, förmodligen rent reflexmässigt och det visar sig att det är en lekande pojke. Med ett plastgevär. Jag frågar mig vad en lekande pojke gör ute när israeliska soldater gör sina räder men jag antar att kriget har blivit ett normaltillstånd. Något man försöker leva mitt i.

Imorse stötte jag förresten på en oerhört bra text om hur det är vara soldat i ett kravi-förband. Texten är publicerad i Jerusalem Post och skriven av en 20-någonting chayal boded.

“The sun was just beginning to rise over the majestic and sacred Mt. Gerizim in the east. It was a clear, cold Christmas morning. I noticed my legs were shaking uncontrollably and I looked over at my officer who stood besides me on the rooftop. He stared down upon the surreal scene, wide-eyed, steam still rising from the barrel of his rifle and he too was shaking. “C-Cold,” he stammered out absurdly when he saw that I noticed his unsteady hands”

“I cursed them as I looked through my scope, watching them take their last gasps. I cursed them, not because they had shot at me or because I hated them, but because what they had forced us to do, because they were so stupid to think that they could have possibly taken us on. “

–
Haaretz: IDF seriously wounds boy carrying toy rifle in Jenin

Posta till:

No related posts.