Vi har olika syn på symbolpolitik uppenbarligen, och jag tror du läser in en rationalitet i galenskaperna som inte finns där. Beträffande byggstoppet ägnar du en stor del av din artikel åt att förklara varför kravet var korkat. Hade jag varit rådgivare åt Obama så hade jag rått honom att tillsvidare koka ner engagemanget på långt lägre nivå eftersom det finns noll förutsättningar för reella förhandlingar och utmärkta förutsättningar för att få brallorna neddragna, något som Obama med sin situation på hemmaplan inte behöver.

Jag vet inte om Obamas initiativ var “korkat”, eller om Bibis svar var en “halvmesyr” (du skulle kanske kunna upplysa mig om vad de borde ha gjort. Det vore intressant att höra. Om du dömer ut Bibi och Barack, så måste det innebära att du anser dig ha bättre koll på läget än dessa två usla ledare. Så – berätta: vad borde de ha gjort?).

Obama vidhåller, via bl a Biden, att förhållandet mellan USA och Israel är fortsatt starkt. Men Obama har hittills inte sett någon anledning till att besöka Israel. Samtidigt har PA, inte minst tack vare Fayyads “vita” intifada och diplomatiska begåvning, fått ökat gehör i Ovala Rummet. Detta är en av orsakerna till att Netanyahu, meddelst sedvanlig chutzpa, har markerat mot Obamaadministrationens tendenser. Låt mig betona en sak:

Under de senaste dagarna har världens media frossat i “Biden-krisen”. Fokus har legat på byggandet i Jerusalem samt relationen mellan Israel och USA. Det tycks som om PA här har lyckats – att man fått till en saftig PR-seger (med hänvisning till den symbolpolitik du talar om). I viss mån är det ett faktum att PA här har hittat en öppning som slår mot Israel – om nu Israel gör anspråk på att vara en demokratisk rättsstat som går med på att det är Färdplanen som gäller, då finns det fog för kritik mot det aktuella agerandet i Jerusalem. Så vi får skylla oss själva. Men varför har då inte Netanyahu kontrat med långa och graverande listor över allt det som Färdplanen stipulerar ang. PA:s skyldigheter? Svar – det kommer vid lämplig tidpunkt. Missiler i Jihad-händer i Gaza är ett större hot mot fredsarbetet än 3 rum och kök på Salomohöjden. Det vet både Obama och Bildt. Men kritik mot Israel leder alltid till respons och process, medan kritik mot Iran och Hamas är bortkastad tid. Därför måste vi genomlida tider av negativ PR och orättfärdiga attacker, för att på sikt kunna skörda frukterna av en intelligent strategi.

Enligt oss (israelerna) är det ok att Abbas och PA får ägna tiden fram till valet åt dessa PR-konster. Vi är ju helt på det klara med att de inte någon som helst avsikt att dra igång substantiella förhandlingar. Så Abbas försöker skyla över detta genom att peka på Israels agerande.

Netnanyahus manöver handlar som sagt om en hel del chutzpa, eftersom den manövrerar Obama till en position där han delvis tvingas bekänna färg. Bibis budskap lyder: om du fortsätter och driva på i den och den riktningen så kommer det och det att hända (regeringskris och nyval i Israel; bråk i kongressen i Washington osv). Om du håller den juridiska fanan högt så har det sannerligen blivit dags att du riktar uppmärksamheten mot den inompalestinska splittringen och PA:s oförmåga att leva till upp till Färdplanens direktiv. Osv.

Netanyahus spel är förenat med risker på många håll och kanter. Jag vet inte hur det kommer att sluta. Men bollen har spelats över till Obama. Han tvingas nu tänka igenom ärendet flera varv innan han bestämmer sig för en fortsättning. Och detta var delvis vad vi ville uppnå.

(Jag har tidigare kommenterat om att bråket till stor del handlar om Iran-frågan. Många, både här och där, känner stor oro inför vad sommaren 2010 kan komma att innehålla. Så “Ramat Shlomo” har nog även iranska konnotationer, om man säger så.)

Kanske är just det du behöver förvisso…ett ligg för att tämja din aggressiva och otrevliga framtoning.

Är Linderborg okunnig om detta förhållande eller söker hon att utnyttja och spä på andras uppbarligen redan grumliga uppfattning om vad yttrandefriheten innebär (med tanke på att det börjar läggas förslag på hög nivå om rätt att inte bli “kränkt”, etc) för att kunna relativisera debattens innehåll ytterligare? Jag tror på det senare.

det är ju det de redan har gjort i Israel..