Kriget i Gaza är inte en isolerad händelse, och inte heller enbart en militär uppgörelse mellan Israel och Hamas. Kriget måste i stället ses som en liten bit i det stora geopolitiska pusslet i Mellanöstern. Hamas i sig är en del av den stora Muslimska Broderskapsrörelsen. Hamas ideologi till stor del samma islamistiska ideologi som al-Qaida och ISIS. Och Hamas krig är bara en enskilt slag i det stora kriget mot Israel. Låt oss titta på Del 1 av den stora geopolitiska bilden i Mellanöstern – Världens största raketbas.
År 2000 drog sig Israel tillbaka från södra Libanon och gav därmed Hizballah, en terrorstämplad organisation, fritt spelrum. Hizballah etablerade sig snabbt som en stat-i-staten, där organisationen styrde södra Libanon som en autonom enklav. Hizballah tog upp skatt, införde eget våldsmonopol, idkade affärsrörelse, tog över knarksmugglingen och drev en autonom utrikespolitik. Men framför allt rustade Hizballah och byggde upp en imponerande arsenal med ca 20,000 Katyusha-raketer riktade mot Israel. Dessutom införskaffade Hizballah medel- och långdistansraketer. Efter kriget med Israel 2006 var en stor del av arsenalen förbrukad eller förstörd, och den ersattes med ännu mer raketer. Nuvarande uppskattningar är att Hizballah förfogar över 40,000-50,000 raketer insiktade mot samtliga Israels städer, utom Eilat. Därmed är södra Libanon världens största raketbas.
År 2005 drog sig Israel tillbaka från Gaza. År 2007 tog Hamas makten efter ett kort inbördeskrig, och etablerade snabbt Gaza som en de facto nationalstat. Hamas tog upp skatt, införde eget våldsmonopol, idkade affärsrörelser, skodde sig på smugglingen av varor från Egypten och drev en autonom utrikespolitik. Men framför allt rustade Hamas och byggde en imponerande arsenal av raketer och nätverk av terrortunlar. Israeliska bedömmare uppskattar antalet raketer vid början av det nuvarande kriget till 10,000. Därmed blev Gaza under Hamas styre världens andra största raketbas.
Åren 2011-2013 tappade Egyptens säkerhetsstyrkor tillfälligt kontrollen i Sinai. Islamistiska terrorister tog snabbt vara på möjligheten att etablera sig i öknen. Förutom attentat mot Egyptens arme och infrastruktur började terroristerna också bygga upp en raketbas. De hann med några enstaka attacker mot Israel innan Egypten tog tillbaka kontrollen över området.
Palestinierna vill gärna att Israel skall dra sig tillbaka från Judeen och Samarien. Sedan är det tänkt att en samlingsregering som innefattar Hamas skall styra området. Hmmm. Jag tror inte det behövs någon speciellt livlig fantasi för att inse risken att tio-tusentals raketer kommer att baseras i Samariens berg, på samma sätt som hände i Libanon och Gaza, och delvis i Sinai.
De två israeliska nybyggarsamhällena Peduel och Alei Zahav ligger på en bergskamm i västra Samarien. Från fönstren har invånarna en obegränsad utsikt västerut över Israels kustslätt. Man ser Tel Avivs skyskrapor 40 km bort med blotta ögat – på en disig dag. Mellan Tel Aviv och bergstopparna ligger Ben Gurions flygplats – avståndet dit är ca 15 km. Under inflygningen för att landa flyger passagerarplanen nästan rakt över de två byarna. Jag är inte ensam när jag anser det en dålig ide att Hamas bygger en raketbas i Peduel. Och det är en lika dålig ide att en ensam terrorist med en .50-kalibrig kulspruta sätter sig på bergstoppen och börjar skjuta mot den civila flygtrafiken.
Det finna inga maktvakum i Mellanöstern. En trend i tiden är att de vakum som uppstår snabbt fylls av islamister. Efter Hamas tour-de-force kommer palestiniernas önskade stat i en annan dager. Med lärdomar från Libanon och Gaza har Israel rätt att kräva 100-procentiga garantier för att Judeen och Samarien (populärt kallat Västbanken) inte förvandlas till världens tredje största raketbas. Just nu är den enda garanten israelisk militär närvaro.